Ett dokument som beskriver en avlidens sista vilja kallas testamente.
Detta dokument kan väcka många olika känslor bland de efterlevande, allt från tacksamhet, kärleksfulla minnen till osämja och strider mellan arvingarna.
Jag tänker här dela en berättelse om hur ett testamenterat arv kan göra gott i dubbel bemärkelse.
Redan som barn hörde jag historier berättas om en ung kvinna som hette Ulrika Eleonora Lindström och hennes livsgärning.
Genom hennes skicklighet som mejerska skapades år 1872 Burträskosten numera kallad Västerbottenost.
Hon föddes år 1835 i Lappvattnet, en liten by utanför Burträsk,Västerbottens län. Hennes familj var barnrik och fattig.
För att få en mun mindre att mätta adopterade föräldrarna bort henne till ett barnlöst par, Magdalena Charlotta Markström och Zachris Larsson, som bodde i Skarviken någon mil från föräldrahemmet. Hon blev väl omhändertagen och fick ett gott liv hos sina nya föräldrar.
När adoptivfadern dog fick Ulrika Eleonora ärva en för den tiden stor summa pengar, hela 500 riksdaler.
Hon arbetade då som piga och valde att använda pengarna för att utbilda sig. Det fanns på den tiden bara 3 utbildningar för kvinnor.
Utifrån sina tidigare arbetsuppgifter i livet var det mejerska hon ville bli.
(Vilka de två övriga utbildningar som det fanns att välja på framgår inte av historien).
Så resan gick till en mejeriskola i Västergötland.
Där tillbringade hon ett år och när hon var klar var kunde hon titulera sig mejerska.
År 1869 reste hon tillbaka till Burträsk och blev anställd på Gammelbyns Mejeri.
De första tre åren arbetade Ulrika Eleonora på mejeriet som piga, men sedan fick hon ta över det stora ansvaret som mejerska.
År1872 upptäckte hon den speciella metoden för hur man genom att ysta mer kunde få en hållbar och smakrik ost. Utifrån upprepade uppvärmningar tillsammans med omrörning
åstadkom hon en ost, som i jämförelse med Västgötaosten, höll betydligt bättre och gav mer smak.
Hennes mytomspunna recept är en väl bevarad hemlighet, som bara några få personer känner till.
Det berättas en skröna om vad som hände när hon gjorde den här upptäckten.
Enligt den ska hon under en jäktig arbetsdag ha varit tvungen att flera gånger avbryta rörandet i ostkaret för att sköta andra uppgifter. Hon hade inga medarbetare.
Vissa antyder också att försumligheten hade amorörösa orsaker. En uppvaktande mjölkdräng skulle ha distraherat henne i arbetet.
Ingen vet dock med säkerhet.
Vad som är riktigt är i alla fall att
Ulrika var en skicklig mejerska
som insåg att den felaktiga
behandlingen kunde utvecklas till
något framgångsrikt. Resultatet
blev Burträskost/ Västerbottensost, "kejsaren bland ostar*, om vilken
journalisten Torsten Ehrenmark
har sagt:
"När man intager osten, så höjer sig gomseglet som som ett gotiskt valv."
Det finns bevarade dokument där man kan läsa mer detaljer om Ulrika
Eleonoras liv från barndom till ålderdom i en förändringens tid och ett samhälle på väg att moderniseras. Genom hårt och målmedvetet arbete samt att hon fick stöttning av hushållningssällskapet, nästan hela Burträsk med omnejd och däribland en annan framgångsrik och idag något bortglömd kvinna, enligt dokumenteringen nådde hon evig berömmelse.
( Vilken den kvinnan var har jag inte kunnat hitta någon uppgift om.)
Ulrika Eleonora gifte sig aldrig. Hon avled i lunginflammation den 15 februari år 1892 endast 56 år gammal.
Källor:
https://vasterbottensost.com/hemligheten/historia/mejerskans-mytomspunna-re
2003
osten får ett eget hus
Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia inviger Ostens hus i Burträsk – som senare blir Västerbottensost® Besökscenter.
Detta dokument kan väcka många olika känslor bland de efterlevande, allt från tacksamhet, kärleksfulla minnen till osämja och strider mellan arvingarna.
Jag tänker här dela en berättelse om hur ett testamenterat arv kan göra gott i dubbel bemärkelse.
Redan som barn hörde jag historier berättas om en ung kvinna som hette Ulrika Eleonora Lindström och hennes livsgärning.
Genom hennes skicklighet som mejerska skapades år 1872 Burträskosten numera kallad Västerbottenost.
Hon föddes år 1835 i Lappvattnet, en liten by utanför Burträsk,Västerbottens län. Hennes familj var barnrik och fattig.
För att få en mun mindre att mätta adopterade föräldrarna bort henne till ett barnlöst par, Magdalena Charlotta Markström och Zachris Larsson, som bodde i Skarviken någon mil från föräldrahemmet. Hon blev väl omhändertagen och fick ett gott liv hos sina nya föräldrar.
När adoptivfadern dog fick Ulrika Eleonora ärva en för den tiden stor summa pengar, hela 500 riksdaler.
Hon arbetade då som piga och valde att använda pengarna för att utbilda sig. Det fanns på den tiden bara 3 utbildningar för kvinnor.
Utifrån sina tidigare arbetsuppgifter i livet var det mejerska hon ville bli.
(Vilka de två övriga utbildningar som det fanns att välja på framgår inte av historien).
Så resan gick till en mejeriskola i Västergötland.
Där tillbringade hon ett år och när hon var klar var kunde hon titulera sig mejerska.
År 1869 reste hon tillbaka till Burträsk och blev anställd på Gammelbyns Mejeri.
De första tre åren arbetade Ulrika Eleonora på mejeriet som piga, men sedan fick hon ta över det stora ansvaret som mejerska.
År1872 upptäckte hon den speciella metoden för hur man genom att ysta mer kunde få en hållbar och smakrik ost. Utifrån upprepade uppvärmningar tillsammans med omrörning
åstadkom hon en ost, som i jämförelse med Västgötaosten, höll betydligt bättre och gav mer smak.
Hennes mytomspunna recept är en väl bevarad hemlighet, som bara några få personer känner till.
Det berättas en skröna om vad som hände när hon gjorde den här upptäckten.
Enligt den ska hon under en jäktig arbetsdag ha varit tvungen att flera gånger avbryta rörandet i ostkaret för att sköta andra uppgifter. Hon hade inga medarbetare.
Vissa antyder också att försumligheten hade amorörösa orsaker. En uppvaktande mjölkdräng skulle ha distraherat henne i arbetet.
Ingen vet dock med säkerhet.
Vad som är riktigt är i alla fall att
Ulrika var en skicklig mejerska
som insåg att den felaktiga
behandlingen kunde utvecklas till
något framgångsrikt. Resultatet
blev Burträskost/ Västerbottensost, "kejsaren bland ostar*, om vilken
journalisten Torsten Ehrenmark
har sagt:
"När man intager osten, så höjer sig gomseglet som som ett gotiskt valv."
Det finns bevarade dokument där man kan läsa mer detaljer om Ulrika
Eleonoras liv från barndom till ålderdom i en förändringens tid och ett samhälle på väg att moderniseras. Genom hårt och målmedvetet arbete samt att hon fick stöttning av hushållningssällskapet, nästan hela Burträsk med omnejd och däribland en annan framgångsrik och idag något bortglömd kvinna, enligt dokumenteringen nådde hon evig berömmelse.
( Vilken den kvinnan var har jag inte kunnat hitta någon uppgift om.)
Ulrika Eleonora gifte sig aldrig. Hon avled i lunginflammation den 15 februari år 1892 endast 56 år gammal.
Källor:
https://vasterbottensost.com/hemligheten/historia/mejerskans-mytomspunna-re
2003
osten får ett eget hus
Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia inviger Ostens hus i Burträsk – som senare blir Västerbottensost® Besökscenter.
Enligt Wikipedia:
Västerbottensost eller Burträskost, som den kallades förr, är en grynpipig hårdost med stark aromatisk smak, som lagrats i minst 14 månader. Osten får bara tillverkas av norrländsk komjölk, vid mejeriet (Norrmejerier) i Burträsk, enligt originalreceptet från 1872. Receptet tillskrivs mejerskan Ulrika Eleonora Lindström, som uppfann den speciella metoden med upprepade uppvärmningar under omrörning. Receptet har sedan förts vidare mellan generationer av ostmästare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar