Vad är ett människoliv?

Vad är ett människoliv?

En kryptisk fråga som inte är helt lätt att svara på. Det korta svaret är:

Tiden mellan människans födelse och död samt de olika skiftningar som livet bjuder på däremellan.

Vad inrymmer ett människoliv?

Vår tillvaro kommer att fyllas genom tiderna av en aldrig sinande mängd händelser och upplevelser. Konsten är att kunna hantera sorger, utmaningar, gåvor och glädjeämnen på bästa sätt.

Allt startar med ett frö.

Det gäller spermien vilken söker sig fram i kvinnans underliv och tillsammans med ägget planteras i livmodern likaväl som tex en blomma vars frö har hamnat i för den gynnsam jord. Den växer och utvecklas utifrån de olika stadier som finns förutbestämda i dess DNA.

För oss människor tillkommer dock möjligheten av medvetna vägval i vårt liv.

Barnet behöver under uppväxten stöd och vägledning av vuxna för att lära sig hantera livets skiften.

Människor innehar många varierande egenskaper. Vilka som växer sig starkare eller mindre märkbara beror i stor utsträckning på inverkan från arv, miljö och olika omvärldsfaktorer samt vad vi väljer att förstärka.

I oss alla finns både goda och mindre goda sidor. Finns ljus finns även mörker.

Hur man hanterar livets utmaningar som vuxen bestämmer man till stor del själv. Vissa personer väljer att mer aktivt styra sina liv och ta ansvar för sin egen utveckling medan andra tar det mer "som det kommer."

Komikern Hans Alfredssons alter ego Pastor Jansson skämtade om att: " Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med något."

Det ligger nog ett korn av sanning I det.

Förutsättningar och möjligheter till val är dock tyvärr inte alltid rättvis eller lika för alla beroende på vilken livssituation, miljö, hälsa med flera faktorer som omger dom.

Positiv livssyn är en god sak men kan nog vara svår att uppbringa om allt är kaos I omgivningen.

Som jag ser det är livet en gåva som människan fått att förvalta.

Vissa anser att det finns ett förutbestämt syfte för vars och ens livsväg. Andra tycker inte så. 

Var och en får ha vilken åsikt man vill i denna fråga.

Vi är dock alla små kuggar i det stora universala kugghjulet.

Ett människoliv är oändligt värdefullt och ska vårdas med kärleksfull omtanke och respekt.

Ett ögonblick i evigheten

En evighet, en kort sekund när vi blir ett med tid och rum

Ett par strofer ur Carolas låt Evighet.

Det var eftermiddag en vanlig måndag. Jag var hemma med min två och ett halvt år gamla son. Allt var harmoniskt och vi byggde med hans älskade duploklossar på köksgolvet.

Klockan närmade sig middagsdags och dottern skulle snart komma hem med skolbussen från förskolan i Burträsk.

Jag tänkte snabba på att hämta potatis ifrån vårt "skafferi," vilket fanns längst upp på en hylla i början av vår källartrappa. Det var ett stort utrymme där vi förvarade allt som hörde matlagning till.

Det fanns inget trappräcke  men det var inte något vi hade ägnat en tanke. Källardörren var alltid låst så barnen kom inte in där.

Sagt och gjort. Jag vände mig om en aning för hastigt och tappade balansen. Med potatispåsen i ett krampaktigt grepp ramlade jag baklänges med huvudet före nedför den branta spiraltrappan. Ryggen landade på trappstegen och det sista jag hörde var smällen när huvudet slog i stengolvet och tuppade sedan av en stund.

Under den snabba nedfarten hann mitt liv passera revy och jag kände att nu dör jag.

 Efter en något brutal väckning av en och en halv liter kall köttsoppa i ansiktet vaknade jag till sans. 

Grytan hade fått sig en spark vid min våldsamma nedfart och landade som tur var bredvid mitt huvud.

Med lite darrig kropp och mycket vilja lyckades jag krypa uppför trappan, stänga källardörren. I köket lekte gossen fortfarande snällt med sin klossar.

Jag blev liggande bredvid honom. Gossen hämtade en handduk och torkade morötter, kött och potatis från mitt ansikte. Han tyckte att jag hade smutsat ner mig.

Som tur var kom storasyster hem som väntat och kunde hämta morfar som bodde i huset bredvid och råkade vara hemma.

Morfar tog hand om barnen och gav dom mat så jag fick vila.

Vid den händelsen kände jag verkligen just en evighet en kort sekund.

Det känns viktigt att leva i nuet och ta vara på sekunderna.